Rapport från nätverksmötet i Borås den 12-13 september

Att fånga platsens själ logotyp.

Sociala processer och stadsutveckling

Borås, 12-13 september 2013.

Innehåll

Dokumentation: David Björklund, Kontakta Produktion.

Nu är tiden mogen

Intresset för cultural planning sprider sig. Från Haparanda till Malmö. Från Åbo och Sibbo i Finland till Sogn och Fjordane i Norge. Tiden är helt enkelt mogen för en mer holistisk, kulturell och medborgarvänlig samhällsplanering. Exakt det som cultural planning erbjuder.

Det händer mycket på vårt område nu. I mitten av september samlades det nationella nätverket för cultural planning i Borås. Vi kallar nätverket ”nationellt”, men den här gången hade vi en föreläsare från England och deltagare från både Norge och Finland. Vilket är glädjande. Planerna är också att vi ska bli ett nordiskt nätverk på sikt.

I strålande höstsol diskuterade de cirka 60 deltagarna aktuella projekt och utbytte erfarenheter. Två nyligen genomförda cultural planning processer presenterades – Floda och Norrby. Precis som tidigare möten präglades detta av engagemang och en varm stämning som gör det roligt att ses. Läs mer om mötet nedan i nyhetsbrevet.

Just nu håller Cultural Planning Laboratory också på att samla ihop sina erfarenheter av de tre första åren. Vi återkommer längre fram i höst med en rapport som sammanfattar de erfarenheter vi gjort. En sak kan vi konstatera redan nu: de kommuner som lyckats bäst är de där metoden haft en stark politisk förankring, eftersom det är avgörande för att få genomslag för ett tvärsektoriellt arbetssätt.

Kommuner som Tjörn och Borås är goda exempel. På Tjörn har Benita Nilsson, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, drivit på metoden och i Borås har Bengt Wahlgren, ordförande i Kulturnämnden, gjort samma sak. De har övertygat sina politikerkolleger i andra nämnder, bolag och kommunstyrelse om att detta är viktigt och något de bör satsa på.

Politisk förankring och engagerade tjänstemän som vill möta kommuninvånarna i en dialog är alltså viktiga faktorer för framgång. Ju fler exempel vi får på genomförda cultural planning processer, desto mer inser vi att arbetssättet också är roligt och ger dem som jobbar med det både nya kunskaper och nya arbetskamrater. Det är inga dåliga förutsättningar för samhällsutveckling!

Låter det intressant? Du som blir nyfiken på cultural planning är välkommen att höra av dig. Och du som redan är med på tåget, vi ses snart igen!

Christina Hjorth
Projektledare för Cultural Planning Laboratory
0705-59 10 03

Lia Ghilardi: Hållbara städer är inkluderande

Städer kan erbjuda något för alla, men enbart om de är skapade av alla. Det var Lia Ghilardis budskap när hon pratade om behovet av samverkan mellan olika professioner. En samverkan som inte alltid är så enkel att få till.

Lia Ghilardi tog avstamp i ett citat från urbanforskaren Jane Jacobs: “Cities have the capability of providing something for everybody, only because, and only when, they are created by everybody”.

– Tar man det på allvar är det ett uppfordrande och djupt politiskt sätt att se på samhället och på stadsutveckling. Det kräver till en början att man accepterar att städer skapas av en mångfald av både hårda och mjuka faktorer. Att de inte är maskiner, utan ekosystem, sade hon.

Lia Ghilardi. Foto: Christina Hjorth.

Urban akupunktur

Lia Ghilardi pratade också om städers behov av att vara ”Resilient”, ”Inclusive” och ”Authentic” för att vara hållbara.

– Det innebär att de måste kunna anpassa sig och absorbera förändringar, vara öppna och inkluderande och förstå sin särart och karaktär.

Ändå möter hon alltför ofta på städer som är statiska och fungerar som slutna system och hellre vill ha vad andra har, snarare än att ta vara på sina egna resurser.

– Då kan det till exempel hända att man bygger ytterligare en kyrka när man istället borde bygga en moské.

Lia Ghilardi betonade att framtiden hör till städer som bejakar samarbete mellan olika nivåer och professioner, som förmår att stimulera och inkludera lokala krafter och har en holistisk syn på stadsutveckling.

Eller annorlunda: som förmår skapa gemenskaper.

Det är inte heller nödvändigt att alltid leverera den stora, spektakulära lösningen.

– Cultural planning handlar inte om någon ”quick fix”, tvärtom är det ofta bättre att ta flera små steg för att komma vidare. Det är en slags urban akupunktur, gärna med temporära aktiviteter som fungerar som ”under tiden-projekt”.

”Deep hanging out”

Hur kan då en sådan positiv process sättas i gång? Lia Ghilardi pekade bland annat på grundläggande förutsättningar som att utvecklingsarbetet är människocentrerat och lokalt förankrat. Det är också nödvändigt att föra in de unika, lokala värdena och förutsättningarna i planeringsarbetet. Kärnan är att kartlägga livet på platsen, att ta platsens kultur på allvar.

– Vi måste alla bli etnologer, eller praktisera ”the art of deep hanging out”, som jag bruka säga. Det vill säga, stadsutveckling är ingen skrivbordsaktivitet, man måste ge sig ut på gatorna, hänga där människorna finns. Det är också därför det behövs många olika typer av professioner och kompetenser i arbetet.

Lia Ghilardi varnade för att överlåta planeringen av städer till experterna och gav några exempel på ”the art of missing the point”. Den finska kommunen som inte såg att den dubbla svenska och finska identiteten var en styrka. Den danska kommunen som missade rikedomen i sina kulturella resurser och valde att utveckla det mest banala och förutsägbara. Och den svenska kommunen som glömde bort människorna och halva staden i ambitionen att skapa något storstilat och spektakulärt.

– Med tvärsektoriella arbetsgrupper hade de här misstagen kunnat undvikas. Vi har en tendens att uppskatta unika kunskaper, och det kan naturligtvis vara bra och viktigt, men grupper mår bra av att vara öppna, mångsidiga och brokiga.

Hur kan man då ändra på det här och få människor att tänka på nya sätt?

– Jag vill egentligen inte ändra människors tankesätt. Det är inte vad jag sysslar med, och jag tror inte att det är en konstruktiv ingång. Jag tror på att göra saker, att driva projekt. Det är ett långsiktigt arbete. Om det får någon att tänka på ett annat sätt, så är det bra. Men det är inte det som är viktigast.

Fakta: Lia Ghilardi

Lia Ghilardi är chef för Londonbaserade Noema Research and Planning Ltd. Hon har arbetat med cultural planning runt om i Europa under många år.

Joakim Forsemalm: Cultural planning på privat initiativ

I Floda utanför Göteborg har privata entreprenörer och fastighetsägare initierat ett cultural planning-projekt. Etnologen Joakim Forsemalm berättade om ett förnyelsearbete i två olika hastigheter.

Floda är en tätort i Lerums kommun som ligger ungefär 20 minuter från Göteborg. Här finns stora möjligheter till rekreation med närhet till skog och vatten, samtidigt som man också haft sociala problem och ett nedgånget och styvmoderligt behandlat centrum.

För några år sedan tog några lokala entreprenörer och fastighetsägare över ett antal hus i centrum, samtidigt som också kommunen började planera för förnyelse.

– De privata företagarna hade massor av idéer, men var osäkra på om idéerna var rätt för Floda. Vi fick då uppdraget att helt enkelt sortera bland uppslagen, berättade Joakim Forsemalm.

Vi är i det här fallet Radar Arkitektur & Planering, där Joakim Forsemalm också är verksam utöver sitt arbete på Göteborgs universitet.

– En av de saker som är intressant med det här projektet är att det är initierat av privata intressen, samtidigt som kommunen också driver sina frågor. De privata aktörerna vill göra saker snabbt, medan kommunen blir lite bromskloss, något som de egentligen inte vill men som emellanåt är ofrånkomligt. Utmaningen är att hitta ett gemensamt tempo.

Verktyg för förståelse

Huvuduppdraget för Radar och Joakim Forsemalm har varit att göra en vardagslivskartläggning, en ”mapping” för att tala med cultural planning-termer.

Man kopplade arbetet till den fysiska planeringen i Floda genom att ”mappingen” användes som kriterier i den arkitekttävling om Floda Central som genomfördes samtidigt. Förutom input från medborgarna arbetade man med input till medborgarna, i form av en seminarieserie.

– Det var många processer som pågick samtidigt i Floda så det var viktigt för oss att hitta ett verktyg för att förstå och få överblick. Vi var också noga med att inte bara be folk tycka, utan också ställa krav på engagemang. När man frågar medborgarna om vilka förändringar de vill se, är det viktigt att det inte bara uppfattas som en önskelista.

Ett resultat av projektet är att man samlat in 100 kvalitativa berättelser om vardagslivet i Floda, men också att man skapat former för en öppen kunskapsprocess för ett gemensamt samhällsbyggande.

– En av styrkorna med cultural planning är just att det hjälper oss att skapa kvalitativ förståelse för en plats. Det är ett annat sätt att förstå världen på än vad till exempel kvantitativ statistik erbjuder.

Fakta: Joakim Forsemalm

Joakim Forsemalm har doktorerat i etnologi och är verksam som forskare vid Göteborgs universitet och på Radar Arkitekt & Planering AB.

Christina Hjorth: Lokal förankring avgörande

Projektledaren Christina Hjorth sammanfattade erfarenheterna från tre års arbete med Cultural Planning Laboratory. Projektet har gjort cultural planning till en del av utvecklingsprocesserna i flera västsvenska kommuner – och nätverket har en fortsatt viktig roll att fylla.

Cultural Planning Labaratory (CPL) startade sin verksamhet i februari 2010. Bakgrunden till att projektet kom till – och förklaringen till att arbetet varit lyckosamt – var ett genuint intresse och behov av kunskapsstöd kring cultural planning hos kommunerna i Västra Götaland.

– Många var nyfikna på metoden, och det gjordes en del projekt redan före 2010, men det fanns ett stort behov av att komplettera teorin med konkret kunskap. Det var dags att på allvar inkludera kulturella resurser i planeringen och utvecklingen av hållbara städer, sade Christina Hjorth.

Måste finnas på plats

Tanken från början var att arbeta med tre till fyra kommuner, men det slutade med att elva kommuner ville delta. Uppgiften som formulerades var att sprida kunskap om metoden, bidra med stöd och praktisk handledning lokalt och vara en mötesplats för cultural planning i regionen.

– Nyckeln är att vi har jobbat mycket ute i kommunerna. Cultural planning är inget man administrerar från ett skrivbord i Göteborg, utan man måste finnas på plats för att förstå de lokala förutsättningarna.

Christina Hjorth menade det finns en hel del av sektorsövergripande arbete i kommunerna, särskilt i konkreta projekt och på detaljnivå. Det cultural planning-metoden främst har bidragit med är att stärka samarbete på strategisk nivå.

– De städer där arbetet lyckats bäst är där den politiska förankringen varit starkast, eftersom politiken tycks ha enklare att se helheten än vad tjänstemän har. Har man ett mål med vad man gör är det enklare att se cultural planning som ett, av kanske flera, bra verktyg.

Insikten om att Cultural planning inte är en ”quick fix” har stärkts under de tre åren som CPL funnits.

– Metoden påverkar sättet att se på kulturens roll och på samhället i stort och det är omvälvande förändringar som tar tid. Tålamod är ett måste.

Nätverkets fortlevnad är därför viktig, eftersom CPL står som garant för legitimitet, erfarenhetsutbyte, praktiskt stöd – och just långsiktighet.

Fakta: Cultural Planning Laboratory

Cultural Planning Laboratory är ett treårigt projekt som i huvudsak syftat till att stö̈dja de kommuner i Västra Gö̈talandsregionen som valt att arbeta med cultural planning, med stöd av Västra Götalandsregionen och kommunalförbunden. Erfarenheterna kommer att redovisas i en rapport.

Christina Hjorth har varit projektledare. Hon är också drivande i det nationella nätverket för cultural planning och har bland annat varit kulturchef i Göteborgs kommun.

Bengt Wahlgren: Cultural planning kräver tid

När Bengt Wahlgren hörde talas om cultural planning blev han genast intresserad och bestämde sig för att introducera metoden i Borås.

Det var 2006 som Bengt Wahlgren stötte på begreppet cultural planning första gången. Han var då på en konferens där Lia Ghilardi, en av förgrundsfigurerna inom cultural planning, var en av talarna.

– Min utgångspunkt var övertygelsen om kulturens kraft, och en frustration över att vi inte tog till vara den så bra som vi borde, berättade han.

Det Lia Ghilardi pratade om väckte hans omedelbara intresse.

– Jag förstod kanske inte allt. Culture planning kan vara svårbegripligt ibland, på grund av att man sysslar med mångskiftande och komplexa frågor, och man måste ge metoden tid. Men jag förstod att jag ville veta mer.

För att introducera sättet att tänka skrev han en debattartikel i Borås Tidning. Han pratade också med den politiska ledningen i Borås och fick ett positivt gensvar.

– Med hjälp av kulturförvaltningen kunde vi sedan konkretisera arbetet och i dag är jag mycket glad över att jag åkte på den där konferensen.

Fakta: Bengt Wahlgren

Bengt Wahlgren är ordförande för kulturnämnden i Borås.

Britt-Inger Lindqvist: Ny stolthet i utsatt område

Stadsdelen Norrby i Borås har haft rykte om sig att vara ett problemområde med hög arbetslöshet och stor otrygghet. Ett treårigt cultural planning-projekt har gett en nyanserad bild och skapat en ny stolthet bland invånarna. Britt-Inger Lindqvist berättade om hur det gått till.

Det var under 2010 som Borås kulturnämnd beslutade att arbeta med cultural planning som verktyg i stadsdelen Norrby i centrala Borås. Syftet var att man ville stärka demokratin och höja livskvaliteten för de boende, samt ta till vara platsens kulturella resurser.

– Bilden av Norrby hos de boråsare som inte bor i stadsdelen är att det är fult, fattigt och farligt. Medan invånarnas bild är lite annorlunda. De säger att Norrby är fint, här trivs man. Visst finns det problem, men de går att lösa, sade Britt-Inger Lindqvist.

Avgörande mötesplats

Norrby började bebyggas med arbetarbostäder på 1870-talet i samband med den framväxande industrin. Stadsdelen växte snabbt och blev snart Borås största stadsdel. Under 1950- och 60-talen revs mycket av den gamla träbebyggelsen och moderna hyreshus tog dess plats.

Samtidigt stängdes stadsdelen delvis av med flera barriärer i form av genomfartsleder. Från 1970-talet minskade invånarantalet kraftigt, för att öka igen med flyktinginvandring i slutet av 1980-talet. I dag har Norrby cirka 3 500 invånare med bakgrund i cirka 30 länder.

I den kartläggning av kulturella resurser som inledde processen definierades flera viktiga mötesplatser på Norrby.

– Mötesplats Norrby, som är en kombination av bibliotek, café, medborgarkontor och aktiviteter och drivs av stadsdelsnämnden och det kommunala bostadsbolaget, nämns som den viktigaste och bästa av de flesta. Mötesplatsen har varit avgörande för att få igång de goda processerna i området.

Se sin omgivning

Parallellt med projektet genomförde andra aktörer så kallade trygghetsvandringar och hyresgästenkäter.

– När vi skulle utforma våra frågor till enkäterna körde vi fast. Vi bad Christina Hjorth från Cultural Planning Laboratory att hjälpa oss och hon gav oss rådet att ställa enkla frågor, som vilken plats som är den bästa och sämsta på Norrby och vad man önskar i framtiden.

– På det sättet fick vi igång processen, men framför allt fick vi människor att börja se på sin omgivning och upptäcka alla de saker som faktiskt är bra på Norrby. Som mångfalden av människor och språk, det stora engagemanget bland invånarna, stadsdelens historia och de välunderhållna bostäderna. Det var en ny stolthet som växte fram.

Britt-Inger Lindqvist säger att det treåriga samarbetet med Cultural Planning Laboratory var avgörande.

– Utan deras stöd metodmässigt med fortbildning och konsulthjälp hade vi inte kunnat genomföra projektet.

Slutsatsen av arbetet är att det är viktigt att se möjligheterna, att satsa på de befintliga mötesplatserna, att vårda miljön i området – och att inse att invånarna är den största resursen.

Cultural planning-projektet tas nu tillvara i ett partnerskap för hållbar stadsutveckling och vävs in i arbetet med att bygga ett nytt område på Norrby.

– Det är jätteviktigt att den nya bebyggelsen hänger ihop kulturellt med den befintliga och inte blir en separat kuliss. Med de kunskaper vi har med oss från cultural planning-arbetet finns goda förutsättningar för en positiv utveckling på Norrby.

Fakta: Cultural planning i Borås stad

Det går att läsa mer om projektet i rapporten ”Stadsdelen Norrby 2011-2013: Cultural planning i Borås stad”.

Britt-Inger Lindqvist är enhetschef på Borås stadsbibliotek.

Veronica Moraeus och Christina Axelsson: Cultural planning stöd i stadsplanering

Borås stad planerar ny bebyggelse på Norrby. Veronica Moraeus och Kristina Axelsson berättade om hur cultural planning hjälper till i det arbetet.

Ett resultat av cultural planning-processen på Norrby är att det integreras i det pågående arbetet med stadsplanering och hållbar utveckling i stadsdelen, och i planeringen av ny bebyggelse på nedre Norrby.

Veronica Moraeus och Kristina Axelsson arbetar med planprocessen och berättade att cultural planning-arbetet är till stor hjälp.

– Vi ska bygga en hållbar stadsdel och det kommer att märkas att vi använder oss av de insikter och den kunskap som cultural planning bidragit med. Redan nu, i början av arbetet, har vi nytta av det sociala nätverk som skapats och den förståelse för platsen som cultural planning-projektet gett oss, sade Veronica Moraeus.

De konstaterade att engagemanget bland invånarna är stort och reaktionen de möter är att människor vill att det ska hända något nu, omedelbart. De gav sedan exempel på hur den nya bebyggelsen ska bli socialt, ekonomiskt, miljömässigt och kulturellt hållbar.

Kristina Axelsson:

– Vi är bara i startskedet ännu så länge, men tack vara cultural planning-arbetet ligger vi redan långt framme. Nu ska vi se till att ta vara på allt underlag och alla insikter. Det handlar inte minst om att ha en dialog med de människor som bor på Norrby och vara på plats i stadsdelen. Det händer alltid saker när man lämnar kontoret, det är kanske ett av de viktigaste budskapen som cultural planning skickar.

Fakta: Hållbar stadsdel Norrby

Det är i kvarteren Gjutaren och Verkmästaren på nedre Norrby som ny bebyggelse planeras.

Veronica Moraeus är projektledare för Hållbar stadsdel Norrby. Kristina Axelsson är planarkitekt.

Panelsamtal

Deltagare: Jennie Johannisson, Borås högskola, Simon Roos, Västra Götalandsregionen, Lars Jadelius, arkitekt, Bengt Wahlgren, Borås kulturnämnd, Britt-Inger Lindqvist, Borås kulturförvaltning.

Moderator: Christina Hjorth.

Involvera människorna i utvecklingen

Konstnärens roll, kommunal organisation, bilden av Norrby och kultur som aspektpolitik. Det var några av ämnena under paneldebatten.

Debatten inleddes med en diskussion om konstens och konstnärens roll i samhällsplaneringen. Simon Roos menade att den konstnärliga dimensionen är viktig, på det sättet att den kan lära oss att arbeta med osäkerheten.

– Vi är väldigt inriktade på strukturer och ordning, men det är ju inte alltid en innovationsprocess ser ut så. Därför borde vi arbeta mer med konstnärerna som personer och använda deras kompetens, snarare än att bara se konst som ett verk.

Lars Jadelius menade att det samtidigt handlade om att göra upp med synen på arkitekten som konstnär. Blir arkitekturen en konstnärlig produkt finns varken plats för konstnärlig utsmyckning eller småbutiker att växa fritt.

– Arkitekten måste därför släppa totalkontrollen över estetiken och involvera människor i processen.

Jennie Johannisson fyllde i att cultural planning ifrågasätter traditionell svensk, och europeisk, kulturpolitik genom att låta invånarna vara med att definiera och utveckla kulturen på den plats de bor.

Det ledde vidare till en diskussion om hur organisationen i våra kommuner ser ut och om den är lämplig för att arbeta med cultural planning.

– Generellt sett kan det vara problematiskt att arbeta tvärsektoriellt, så som vi vill med cultural planning, men man får försöka hitta öppningar och navigera på tvärs så mycket det går. Kulturen finns ju alltid där, men strukturen är alltid inte riktigt anpassad för cultural planning, sade Simon Roos.

Bengt Wahlgren menade att det trots allt blivit bättre. Det är inte riktigt lika vattentäta skott längre mellan till exempel de kommunala förvaltningarna.

– Jag vill påstå att vi i Borås har förstått att vi vinner mycket på att bryta ner barriärerna.

En annan diskussion var den om hur bilden av Norrby skiljer sig åt mellan invånarna och andra boråsare.

– Cultural planning är ett verktyg för att förändra de fördomarna, menade Britt-Inger Lindqvist.

Till sist pratade Christina Hjorth om att cultural planning-tänkandet borde vara en aspekt av alla politikområden och finnas med i alla processer.

– Vi har inspirerats av hur miljöområdet arbetat. Jag tycker att kultur borde vara det fjärde benet när vi pratar om hållbarhet, jämte sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållanden.

Avslutande diskussion: Från nationellt till nordiskt

Det finns ett stort värde i att det nationella nätverket för cultural planning blir nordiskt. Det var kontentan av den avslutande diskussionen på nätverksmötet. Och processen är i gång med att ansöka om medel.

Christina Hjorth berättade att kontakt tagits med Köpenhamnsbaserade Trevor Davies, konstnärlig ledare för Københavns Internationale Teater som bland annat arrangerar Metropolis, ett projekt för platsspecifik scenkonst och stadsutveckling.

– Vi hoppas kunna arrangera en konferens i Köpenhamn i maj 2014, i Norge 2015 och i Sverige 2016.

I samband med diskussionen om att göra nätverket nordiskt presenterade också Anne Laitinen, kulturdirektör i finska Sibbo, och Åse Vigdis Festervoll, generalsekreterare i Norsk kulturforum, sina arbeten med cultural planning. Anna Laitinen berättade att hon hittade Cultural Planning Laboratory av en slump och blev jätteglad eftersom det stämde så väl med hur de tänkte i Sibbo.

– Vi är mer eller mindre självlärda på det här området och skulle ha stor nytta av att finnas i ett nordiskt sammanhang för att diskutera och utbyta erfarenheter.

Åse Vigdis Festervoll berättade att de först mötte stort motstånd, mycket på grund av språkbruket inom cultural planning. De har därför lagt ner tid och kraft på att försöka hitta nya begrepp.

– Vi tror att de är viktigt att prata mer om vad man vill göra, vad målet är, och mindre om cultural planning som metod. Det är egentligen inte så viktigt.

Åse Vigdis Festervoll menade också att ett nordiskt nätverk skulle var till stor nytta.

– Vi är för små i varje land, kraften i cultural planning ligger i att vi kan skapa ett stort nätverk!